Linnéa Hedström

Det tog ingen tid alls, försen jag föll som ett korthus ner.
Dom som dödade min hållning, när jag gick i korridoren.
Satt knivar i ryggen på mig, men nu blickar jag fram.
Nu känner jag mig levande igen, jag ska krossa alla hinder.
Det är ni som är idioter och inte fattar hur det är.
Det som fanns kvar av det där som förstörde mig, har jag skurit bort för länge sen så nu är jag hel igen.
Jag vill inte verka svag, men jag kan inte hålla min käft.
Jag vill att ända en förstår, att jag hatar mig själv på grund av er.
Min resa var lång, tills jag log mot min spegelbild igen.